Om jag fick vara någon annan

En önskan om att leva någon annans liv/vara någon annan kan poppa upp i mitt huvud sådär ibland.
Inte för att jag är missnöjd med mitt eget liv men ibland känns det helt enkelt som att det vore så skönt att byta liv, att vara någon annan än jag.
Som till exempel då jag ser Nyhetsmorgon Söndag på tv4 med Tilde De Paula.
Den kvinnan verkar vara helt och hållet perfekt.
Åtminstone då man ser henne på tv, hon tycks ha en sån glöd och en sån lycka och fullkomlighet.
Tilde måste nog vara idealkvinnan nummer ett med all kärlek och värme hon sprider runt sig..
Har många gånger tänkt tanken ”Vad gör hon när programmet är slut?, Hur ser hennes vardagsliv ut?” osv. och sen funderat och tänkt och byggt ihop hur jag tror det ser ut i hennes liv. Hon verkar vara en sån helylle-myskvinna som stiger upp varje morgon med ett stort leende på läpparna och med glädje påbörjar varje ny dag.
Men å andra sidan, det kan ju vara tvärtom också..
Själv föredrar jag dock att ha min bild av hur Tilde och hennes liv är. Bara för att jag är så insnöad på just henne och tror att jag skulle välja att leva hennes liv och vara hon om jag nu var tvungen att vara någon annan än mig själv.
Förresten måste jag köpa hennes bok Gummimammor, plastpappor och bonusbarn så fort jag bara kan. (memo åt mig själv)

Är det månne någon sorts ”måste förändra mitt liv”-kris som är på ingående?!
Med tanke på hur mycket jag ”fantiserat” om att leva någon annans liv på sistone så kanske det är just så det ligger till. Jag är nog helt enkelt inte till 100% nöjd med mitt liv och mig själv som det är just nu, en del förändringar skulle sitta bra. Både i boendesituation, arbetssituation och ”mig själv”-situation..för att nämna några av sakerna.
Do I make any sense at all?
Det är inte så att jag är helt och hållet missnöjd utan snarare så att jag vet att jag skulle må så mycket bättre om jag ändrade vissa saker eller la till vissa andra. Men det är väl just vad livet går ut på, en ständig ”jakt” efter det liv man helst av allt vill leva.
Största monstret i leken är dock pengarna, för hur det än må vara så är pengar ett nödvändigt ont. Att ha en stor mängd pengar är lika med att man kan göra det man vill göra, köpa det man vill köpa och leva som man vill. För pengar är vad som behövs i de flesta fall!
Däremot kan jag med ens tala om att jag aldrig någonsin skulle välja bort ett kärleksfullt liv mot ett ”pengarikt” liv, där går min gräns.
Jag är hellre ”fattig” och lever med kärlek, lycka, glädje och ett rikt inre än att vara ”rik” men leva kärlekslöst, olyckligt, ensamt och med ett tomt inre..
Så tänker nog de flesta.

Men.. att vara van vid att ha väldigt ont om pengar efter att räkningar är betalda medför också att jag/min familj uppskattar små saker så mycket mer än vi hade gjort om pengar aldrig varit ett ”problem”.

Med det sagt tänker jag krypa ner under det stora täcket och lösa korsord till John Blund kommer och hälsar på, jag är nämligen trött som bara den och har varit på väg mot sömnens värld ett bra tag redan..

Pengar är inte allt, men de gör livet lättare ibland

I stort behov av sömn

Som vanligt finns trötthet så det räcker och blir över, men ändå tar jag mig inte till sängen. Det är som om någon osynlig ”kraft” håller mig därifrån, eller så är det bara den enorma idiotin som gör att jag inte inser att det bästa vore att krypa ner pronto!
Tröttheten som funnits i kroppen de senaste dagarna har definitivt inte varit nådig, så förklara då för mig varför jag inte bara går och lägger mig istället för att slösurfa runt bland massa onödiga internetsidor?!
Vem som helst inser ju att sömn borde vara högre prioriterat än så, speciellt då humöret åker åt pipan när sömnen inte varit tillräcklig. Vilket i sin tur medför att familjen får lida då de är närmast ”till hands” att råka ut för den hemska ”trött-häxan”.
Hur som helst är det som det är och jag kände mig manad att skriva något litet innan jag kryper ner under det stora täcket.

Det märkliga är att jag under dagarna, då jag är på jobbet, kommer på en enorm mängd olika saker att skriva. Men när jag väl sitter här framför datorn och skrivandet är igång så minns jag inte en enda av de.
Därför tänker jag från och med imorgon ha med mig ett skrivblock överallt, för inspiration och idèer till skrivande kan komma när som helst och hur som helst.
Det är sådana gånger man vill minnas det man tänkte på och ett skrivblock att skriva i gör det absolut mycket lättare att få allt nerplitat sen då tillfälle ges.

Men nu ska jag faktiskt ta mina nyrakade och nyinsmorda ben och nyduschade (nyinsmorda) kropp och lägga mig under det välkända täcket!
Sen väntar förhoppningsvis en god natts sömn innan fredagen infinner sig med buller och brak.

God natt

Förfärlig förälder

Som förälder har man mycket att tänka på, oroa sig över, planera, ordna.. (listan kan göras milslång).
Tankar som ”Hur kommer det gå för mitt barn när han/hon börjar skolan?”, ”Kommer mitt barn bli mobbat/mobbare?”, ”Kommer mitt barn lära sig läsa fort?”, ”Kommer han/hon bli populär eller inte?” osv osv osv.

Såna saker kretsar åtminstone i mitt huvud lite då och då, kanske inte allt på samma gång men visst har jag funderat, tänkt och undrat, på både det ena och det fjärde.
Det lär jag nog göra resten av mitt liv, på ett eller annat vis menar jag.
Idag fick jag en av de ”stora” sakerna att oroa mig över, enligt mig åtminstone.
Kalla mig ytlig och hemsk men jag måste erkänna att då jag idag fick veta att mitt barn behöver glasögon var en av de första tankarna (hur hemskt det än må låta)
”Nej, tänk om det medför utfrysning på dagis. Och än värre, tänk om de andra barnen börjar retas”
Jo, det är faktiskt sant, det tänkte jag omedvetet på direkt jag fick veta.
Men varför?!
Hur kan jag tänka sådana saker, omedvetet eller inte, var fick jag det ifrån?
Det vore ju som att säga att alla som har glasögon är ”töntar”, vilket skulle medföra att även jag är en ”tönt”, många bekanta till mig också för den delen.
För att inte tala om hur många människor det är världen runt som har glasögon.

Varför gjorde jag det till en sådan stor katastrof i mitt huvud istället för att bara se det för vad det är?!
Har man dålig syn är det självklart att man behöver rätta till det. Och ju tidigare man gör något åt det desto bättre.

Nu några timmar senare känner jag en lättnad över att beskedet togs emot så väl av själva huvudpersonen i fråga, det var inte det minsta lilla problem att komma iväg till en optiker där. Sanningen är den att mitt barn faktiskt ville dit, på en gång!
Jag tror, om jag ska vara helt ärlig, att glasögon-nyheten väckte nyfikenhet och en hel del spänning hos mitt barn.
För det är klart, får man välja glasögonbåge alldeles själv är det mycket roligare, något nytt och alldeles eget.
Och eftersom ingen sagt något negativt om glasögon så är det i barnets ögon snarare rätt häftigt!

Jag tackar min lyckliga stjärna att barn inte är lika ytliga som vuxna, och vet ni vad?!
Mitt lilla barn passar alldeles fenomenalt bra i glasögon!!
Det ni, ytligheten fick sig en törn, jag fick mig en läxa (av mig själv) och insåg även att jag själv behöver införskaffa mig nya snygga glasögon med glas som gör att jag faktiskt ser ut.

Med det sagt tänker jag bädda ner mig under det stora dubbeltäcket och läsa tills John Blund hälsar på.

Det blir vad man gör det till

Morgnar borde starta senare

Nyss uppstigen, lika trött som varje annan morgon.
Det spelar ingen roll hur många gånger jag försöker övertala mig själv att gå i säng tidigare, av någon anledning blir det ändå alltid försent och sen är jag, precis som idag, megatrött när jag vaknar.
En känsla av att vilja ligga kvar i sängen ”Bara en liten stund till” infinner sig konstant, går inte att missa.
Till saken hör att samma scenario utspelar sig de kvällar jag faktiskt gått och lagt mig i tid, alltså är det inte sömnen i sig utan själva ”uppstigandet” eller hur?!

Tänk om det hade funnits ett ”morgon-pigg-piller” man kunde ta varje morgon då klockan ringer vid omänskligt tidig tid (okej vi snackar om klockan 8, men för mig är det tidigt), ett piller som hade omedelbar verkan och som gjorde att man fullkomligt flög upp ur sängen.
Det vore perfekt!
Men tills ett sånt piller finns är det nog bara att göra som nu.
Dvs, tvinga sig upp på morgonen, gå igenom hela ”vad-ska-jag-ha-på-mig-idag”:fasen och sen göra resten av allt man måste göra innan det är dags att gå..

Fy fan, att vara vuxen suger!!

Men, nu är morgonen här och precis som alla andra morgnar är det stress som gäller för att hinna i tid..

Off we go!

En sak till bara, morgnar hör nog också till ett av de fulaste orden som finns..

 

Toalettockupant

Har precis insett att jag förmodligen aldrig kommer bli till 100% nöjd med hur det ser ut, men det hör väl till. Man ska nog inte bli för nöjd, iallafall inte ”första gången”, tänk vad konstigt det hade varit om alla ”första gångar” blev helt perfekta. Utan minsta lilla kamp menar jag.
Det är just den där kampen som gör det mesta roligt, då när man i ”slutskede” vet att man fixade det och att det löste sig. Fast jag kan väl samtidigt tycka att det ibland blir lite väl mycket kampande.. vem sjutton ids anstränga sig i flera timmar för att få saker och ting perfekta?!
Ja visst, det finns säkert en hel del, men jag är inte en av de. Jag må vara envis, men jag har inget tålamod. Och så länge tålamodet inte finns så är envsiheten bara en liten lort på världskartan!

Kanske borde fundera på den där 160 breda saken som är så skön att sova på (ja om den nu vore skön hade det varit toppen, vår är dock inte det). Då lockar den varma kroppen mer, fast när jag tänker efter är den varma kroppen inte där, nej för den uppehåller toaletten!

Gissa vem som är akut pinknödig?!?! Ja inte är det då Tarzan iallafall det ska gudarna veta.
Men vad gör man då toan är upptagen?! Knackar på hos någon av grannarna och ber att få låna toaletten kanske?! Nja, det skulle nog inte falla mig in, om jag inte var akut supertvungen och vår toa var trasig och totalt ofunktionabel. Då skulle jag nog ge med mig och knacka på, dock inte vid den här tiden på dygnet, man vill inte bli utsnörd ur sitt boende pga att man ”ofredat grannarna” eller liknande..
Nä, bästa lösningen är nog att vråla att det faktiskt finns fler som behöver använda toan, att man inte kan uppehålla den i arton timmar och att jag funderar på att ta hyra för antal minuter som den är upptagen..
Ojj hjälp, det funkade, fast utan ord..
Shit, tänk om han kan läsa mina tankar..
Eller så var det så att toan vart ledig, på riktigt, ja dvs att han var klar!
Nu är det min tur och sen är det dags att räkna getabockar.

1, 2, 3, 4, 5, 6……zZzZzZzZzzzz..

Ockupant måste förresten vara ett av de fulaste orden som finns

En ny värld öppnar sig

Det är konstigt, hur mycket man än försökt värja sig för internet och bloggosfärens starka kraft åker man dit till slut. Oavsett om man vill det eller inte. För mig är det precis så åtminstone.
Nu var det väl i och för sig så att jag faktiskt ville, för visst är jag lite som alla andra, vill skriva så någon ser, vill finnas så någon märker mig.
En liten exhibitionist kanske man skulle kunna kalla mig, precis som alla andra som göra samma sak som jag. Dvs skriver ner sina tankar, sina funderingar, sitt liv.. allt detta på ett från början vitt ”fält” som sen fylls med alla ord och blir ett.. inlägg..
Som ett kapitel av livet, av dagen eller av just mig..
För det är så jag vill ha det, om mig, mitt jag.

Mer än så blir inte skrivet just nu, har en hel del redigeringar att göra innan det ser ut som jag vill att det ska se ut. För inte är det lätt det här, känns som att lära känna någon på nytt, från början. Många frågor som behöver svar innan det är som det ska vara.

Ett litet äventyr, jo, lite så är det nog.

Ett äventyr mitt i livet!