Det är konstigt, hur mycket man än försökt värja sig för internet och bloggosfärens starka kraft åker man dit till slut. Oavsett om man vill det eller inte. För mig är det precis så åtminstone.
Nu var det väl i och för sig så att jag faktiskt ville, för visst är jag lite som alla andra, vill skriva så någon ser, vill finnas så någon märker mig.
En liten exhibitionist kanske man skulle kunna kalla mig, precis som alla andra som göra samma sak som jag. Dvs skriver ner sina tankar, sina funderingar, sitt liv.. allt detta på ett från början vitt ”fält” som sen fylls med alla ord och blir ett.. inlägg..
Som ett kapitel av livet, av dagen eller av just mig..
För det är så jag vill ha det, om mig, mitt jag.
Mer än så blir inte skrivet just nu, har en hel del redigeringar att göra innan det ser ut som jag vill att det ska se ut. För inte är det lätt det här, känns som att lära känna någon på nytt, från början. Många frågor som behöver svar innan det är som det ska vara.
Ett litet äventyr, jo, lite så är det nog.
Ett äventyr mitt i livet!
