Så kom det sig en dag att vi två blev ett, ja på ett mer ”riktigt” vis.
Han friade idag, så nu är jag blivande fru. Bara det känns ju helt osannolikt. Jag, någons blivande fru… WOW!
Har vetat att det skulle komma för vi åkte tillsammans och beställde ringar, men jag har dock inte vetat när, var eller hur. Känns så fantastiskt overkligt för tillfället och jag har gång på gång under kvällen som gått tittat ner på mitt finger. För där sitter den, den perfekta ringen.
Samtidigt som overkligheten finns så finns även en känsla av självklarhet, för visst är det självklart, det ska ju vara han och jag och barnet. En familj på tre som lever och bor tillsammans. I vått och torrt! (mer vått under den här årstiden dock, då töväder är ett faktum och inte ett plagg är torrt).
Mer virrig än vanligt känner jag att jag är just nu, det beror dels på trötthet men till största del på den enorma lycka som finns inuti mig. Jag är någons blivande fru och jag har en blivande man….. Wow!
Kan man få svindel fastän man står nere på plan mark?
