Solen får skina utan mig idag

Mest sökta

besviken kärlek,  alla gör mig vesviken,  gör mig med barn

Ok, så ser det ut på min panel…
När jag dessutom ser att mitt mest lästa inlägg är det här så blir jag nästan orolig. Är det andras olycka, missöde, sorg, skada man vill läsa mest om/dras till att läsa?!
Det känns märkligt på något vis och jag kan inte undgå att fundera över hur det går till. Själv är jag en sådan människa som älskar att läsa inlägg/artiklar/insändare där lyckan skiner igenom, där positivitet är a och o.

Hur som helst, nog om detta nu.
Idag är en sådan där dag då tråkiga saker måste gå före allt annat. Det vill säga, städning står på schemat. Detta trots att solen skiner utanför och värmen sprider sin energi överallt. Hemmet måste få en rensning innan det faller sönder totalt och jag är rätt kvinna på rätt plats att ordna detta. (själv önskar jag dock att någon annan skulle  göra det i mitt ställe, men riktigt så fungerar det inte)
Tänker sätta igång med allting så fort jag bara kan, med andra ord, så fort jag lyft mig från datorn.

Nu…

Tisdag imorgon. Det gör idag till en måndag.

”kvinna gjorde slut besviken”

Så lyder den sökningsmening som oftast använts för att hitta denna blogg. Är inte det fantastiskt roligt så säg. Själv där jag sitter just nu tycker jag det låter helt osannolikt galet. Hur har det gått till?!
Kan inte minnas att jag någonsin skrivit den meningen själv, har säkert använt utdrag ur den däremot

Hur som helst, måndagen går mot sitt slut och så även jag. Trött trött trött. Tror faktiskt inte jag är så mycket annat än trött nu för tiden och det stör mig må jag säga.
Vädret har förresten tydligen bestämt sig för att bli sommar nu iallafall, det är fantastiskt härligt och jag behöver nog inte tillägga att vi njuter av varje sekunds värme och solsken. Det är bäst att passa på medan man har chansen.
Förutom det händer inte mer än vanligt, eller det gör det kanske men det är ingenting jag tänkt skriva om, inte här och inte nu. Just nu tänker jag däremot borsta mina tänder, gå en sista sväng på toaletten och sedan krypa ner i sängen intill kärleken som redan sussar sött precis som barnet.
Imorgon blir förmodligen en sådan där upptagen dag, önskar jag hade tid och ork att åka iväg och göra sådant där som jag velat en tid nu. Men jag tror det får vänta. Tyvärr..

Somligt löser sig fort, annat sker så småningom.

Söndag

Få se nu, söndag igen. Veckorna går undan må jag säga, hinner inte riktigt reflektera över varje dag som passerar så jag känner mig lite off. Midsommar flög förbi, en trevlig dag och kväll med god mat och gott sällskap, sådär som det bör vara med andra ord. Har inte riktigt hunnit allt jag skulle vilja hinna, men å andra sidan är det ingen brådska med det va?!

Solen har faktiskt varit där uppe i himmelen idag, tyvärr ville vinden inte riktigt ge den där sommarvärmen man längtar efter så det var inte så varmt som det såg ut genom fönstrena. Tvivlar dock inte alltför mycket på att värmen kommer komma, den är lite sen bara, det är allt.
Jag borde egentligen resa mig upp nu, som så många gånger förut. Få något gjort, ordna till lite. Det tänker jag göra också, bara inte just nu.

Har en del att stå i vid datorn innan jag lämnar den åt sig själv.
Dock inte just här, så jag avslutar, stänger ner fönstret och fortsätter med det jag ska göra.

Sommarliv

Idag

Måndag igen. En helt vanlig måndag.
Jag borde städa, det kliar i ansiktet av det damm som finns. Problemet är att jag ännu inte fått något städil och det stör mig. Idag skulle jag gå igenom alla garderober också, men ännu har ingenting hänt. Jag har i och för sig diskat, det är plus i kanten eller hur.

Befinner mig i ett halvvakum tror jag, det känns lite så och medvetenheten är inte på topp. Sömnig dygnet runt trots att jag äter det jag ska äta, sover de timmar jag ska sova och faktiskt rör på mig som jag ska också. Okej det sista kanske inte stämde helt, jag hade kunnat röra mig mer, det hade inte varit helt fel. Men som jag skrivit förr, slö, slapp, likgiltig = jag!
Fast ändå inte för jag vill så mycket mer än jag gör. Konstigt det där.

Somliga dagar är nog helt enkelt sådana att inte mycket blir gjort, annat än i tanken. Fast som den ”rebell” jag är tänker jag inte låta det vara så utan trotsar mig själv och sätter igång med garderoberna nu på en gång…
Övertalning av mig själv kallas det, fungerar det?! Kanske

Det är måndag idag…

Skyddad: En hackspett

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Det som är trasigt kan lagas

Tänk om man inte kunde prata om saker, reda ut det som är knasigt och diskutera för att finna lösningar. Vilken tur att vi kan det och vilken tur att vi är såpass lika men olika att vi kan förstå varandra, säga förlåt, lösa det trasiga och gå vidare tillsammans mot ett gemensamt mål.

Jag kan inget annat säga än att jag älskar honom, jag älskar att han älskar mig och jag älskar att vi älskar varandra!

Det, är kärlek…

Det gör mig ledsen, arg, besviken, frustrerad, uppgiven..

När jag vaknar på morgnarna brukar jag allt som oftast säga till mig själv att ”det här kommer bli en fantastisk dag”. Detta enbart för att försöka överföra positiv energi till mig själv trots att jag allra helst skulle vilja lägga ner huvudet på kudden och fortsätta sova.
Den här morgonen gjorde jag inte som jag brukar, istället steg jag upp och hoppade i duschen för att sedan äta min frukost.. ensam. Jo för det var där det började gå fel. Istället för att äta en mysig frukost tillsammans med kärleken så åt jag den själv, framför tv:n. Varför?
Han steg inte upp, min väckarklocka ringde flera gånger under morgonen, ett telefonsamtal klockan 9 borde ha fått honom att inse att det var dags att kliva upp, speciellt då jag sekunden efter att jag lade på klev ur sängen. Men inte det, han låg kvar, och där låg han till klockan blev 11 och jag bestämde mig för att slå igång datorn. Hade jag inte gjort det så kan jag garantera att han ännu legat kvar.

Varför väckte jag honom inte?
För att jag önskar att han någon gång kunde ta ansvaret själv, ställa en klocka eller åtminstone engagera sig då min klocka ringer. Stiga upp trots att sömnen grusar ögonen. Men det gör han inte och det gör mig mer och mer frustrerad och mer och mer irriterad och ledsen och besviken för varje gång. Det känns som det inte är tillräckligt viktigt.

Nu, om 20 minuter, hade jag tänkt att jag skulle befinna mig på en affär som öppnar just då. Kommer jag hinna dit?! Nej inte det, för nu äter han ”frukost” och det tar sin tid.
Jag må låta som en gnällkärring men till saken hör att det händer var och varannan dag och han anser alltid att det är jag eller barnet som ska väcka honom. Att han inte har något ansvar i det själv. Och jag tycker det är fel, speciellt då vi är en familj och detta inte är något hotell. Jag förstår faktiskt inte varför det är såhär och jag har ingen aning om vad jag ska göra, annat än att jag snart inte orkar mer.

Uppgiven, ledsen, besviken.. bryr han sig?! Nej, han blir bara arg och förbannad på att jag säger hur jag känner.

Dagens

Dagens att-göra:

- Tvätta Nu behöver jag bara hänga sista tvätten på tork så är det helt färdigt.
- Dammsuga
- Diska Allt utom lite smått som inte fick plats i stället.
- Plocka
- Rensa databord Mitt är så gott som färdigt, har lite kvar men det får vänta till imorgon precis som kärlekens bord.
- Städa garderober
- Koka bönor Check, kokat och klart. Dagens middag blev fantastiskt god!
- Laga kläder
- Hänga upp CD-hyllor Snyggt och prydligt blev det.

Få se  hur mycket jag hinner med idag. En gråmulen lördag, inte alltför svårt att vara inne då vädret är sådant. Och med rätt musik brukar det faktiskt fungera strålande utmärkt. Vi får väl se senare hur det gått..

Hur kan det komma sig att det går så mycket lättare om man har en lista med punkter man kan stryka allt eftersom?
Det känns som att jag misslyckats smått idag. Å andra sidan har det jag faktiskt gjort tagit mer tid än jag trodde så jag tänker inte misströsta alltför mycket. Frågan är om jag faktiskt ska ta itu med databordet nu och sedan sätta mig och se en film i lugn och ro. Det skulle behövas för jag får snart inte plats att skriva längre, tangentbordet är översvämmat och det är inte det lättaste att råda bot på.. Eller?!
Nu är det dags, rent ska det bli.

Jag ger mig…
Nu har jag varit igång precis hela dagen och energin har tagit totalslut nu. Jag känner mig rätt nöjd med det jag åstadkommit och kan med gott samvete sätta mig i soffan framför en film, ett glas vatten och ett äpple. Lördagsmys var det
Kärleken kommer hem om någon timme och barnet kommer hem imorgon, snart är familjen samlad igen. Skönt. Men mamman har fått en hel del gjort i sin ensamhet och med musiken i bakgrunden går det mesta väldigt lätt och smidigt. En del saker kvar att göra imorgon men jag har hört en fågel berätta att det ska regna imorgon, så det är lugnt. En sväng på gymet, och sedan är det bara att göra det jag inte hann idag, alltmedan barnet är på kalas.

Nu är det soffläge nästa.

Skyddad: Ett enda långt väntande

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Just idag

Och vad hände med sommar, sol och värme?! Den kommer väl, eller?
Barnet har sommarlov, sommartårta ska ätas, besök väntar, katterna leker som aldrig förr. Kanske är det just det som är sommar. Vackert väder är bara en bonus som man önskar kom varje dag

Fast egentligen är jag en sådan där människa som tycker regniga sommardagar kan vara helt underbara. Varför? Jo men det är ju då man ”får” sitta inne, mysa ner sig under en filt, dricka en kopp varmt te, se en film eller spela spel. Sådan där kvalitativ mystid som gör att man älskar så mycket mer.

Är jag lycklig nu?! Jo, det är jag absolut. Lyckligare kan man nog inte vara tror jag. Det känns som jag har allt som jag behöver och det om något fyller mig med glädje, sommarvärme och kärlek som svämmar över.
Jag är lycklig nu!