Gah… jag satte mig ned här, tänkte skriva något riktigt bra. Men det liksom försvann innan det hann printas. På sätt och vis inte så konstigt med tanke på att jag varit vaken sedan 02.00, hjärnan/kroppen/jag går på reservtanken just nu och hoppas på att inte falla ihop innan kvällen är kommen. Jag är ganska stolt över mig själv, stolt och liksom glad och uppåt.
Den nya bekantskapen har gjort mig lyckligare, klokare, mer förstående och positiv. Ni anar inte hur skönt det är. Att kunna se saker positivt, att inte gnälla, att vara glad och framåt för att jag vill det själv, inte för att jag måste. Att kunna säga ”jag är fantastisk” utan att sedan säga ”nej usch, jag skojade bara”. Att kunna stå upp, le, vara så in i bängen lycklig så det smittar av sig på andra. Det har den nya bekantskapen gjort för mig och det är vad jag hoppas kunna göra för andra.
Så, med det sagt tänker jag resa mig upp och gå vidare mot dagen som grytt för några timmar sedan men som nu börjar sprida sin värme runt sig.
Sommar
