Enigma

03 juli 2009

Glad, kär, galen

Hur lång tid kan försäkringskassan ta på sig att färdigställa ett ärende?!
Jag har verkligen försökt vara positiv, tänka glada snälla tankar och inte bli arg och irriterad. Just nu i den här sekunden fungerar det dock inte. Samtidigt vet jag att det är semestertider och att saker på grund av det tar längre tid än normalt. Men så här pass trodde jag inte på långa vägar..

Nej, skaka av mig det nu.. såja…
Solen skiner, det är lagom varmt, tvätten är på gång, disken ska snart diskas. Det är en bra dag idag. Det bestämde jag alldeles just nu! :)
För att vara riktigt ärlig så försöker jag bestämma mig för det varje dag som går och hittills har det fungerat, ganska bra iallafall. Allt nytt tar sin tid att anpassa till vardagen, men att ha positiva tankar, gå in med positiv energi och inte ödsla tid på negativa saker har sin charm och det gör allting så mycket lättare.

Positivt just nu:
- Jag är kär!
- Tvätten är snart färdig för upphängning.
- Disken kommer snart vara gjord.
- Solen skiner ute.
- Värmen är lagom varm, lagom kall.
- Min mage är hungrig och vill ha mat, tänk vilken tur att vi har kyl och frys fulla då :)
- Jag har fullt av tidningar för utdelning hemma med enbart glada nyheter i!!! Det ni ;)

Det finns hur många fler saker som helst men jag tänkte spara det till ett senare tillfälle.

Världen ler mot mig då jag ler mot den.

22 juni 2009

Tisdag imorgon. Det gör idag till en måndag.

”kvinna gjorde slut besviken”

Så lyder den sökningsmening som oftast använts för att hitta denna blogg. Är inte det fantastiskt roligt så säg. Själv där jag sitter just nu tycker jag det låter helt osannolikt galet. Hur har det gått till?!
Kan inte minnas att jag någonsin skrivit den meningen själv, har säkert använt utdrag ur den däremot :)

Hur som helst, måndagen går mot sitt slut och så även jag. Trött trött trött. Tror faktiskt inte jag är så mycket annat än trött nu för tiden och det stör mig må jag säga.
Vädret har förresten tydligen bestämt sig för att bli sommar nu iallafall, det är fantastiskt härligt och jag behöver nog inte tillägga att vi njuter av varje sekunds värme och solsken. Det är bäst att passa på medan man har chansen.
Förutom det händer inte mer än vanligt, eller det gör det kanske men det är ingenting jag tänkt skriva om, inte här och inte nu. Just nu tänker jag däremot borsta mina tänder, gå en sista sväng på toaletten och sedan krypa ner i sängen intill kärleken som redan sussar sött precis som barnet.
Imorgon blir förmodligen en sådan där upptagen dag, önskar jag hade tid och ork att åka iväg och göra sådant där som jag velat en tid nu. Men jag tror det får vänta. Tyvärr..

Somligt löser sig fort, annat sker så småningom.

14 juni 2009

Det som är trasigt kan lagas

Tänk om man inte kunde prata om saker, reda ut det som är knasigt och diskutera för att finna lösningar. Vilken tur att vi kan det och vilken tur att vi är såpass lika men olika att vi kan förstå varandra, säga förlåt, lösa det trasiga och gå vidare tillsammans mot ett gemensamt mål.

Jag kan inget annat säga än att jag älskar honom, jag älskar att han älskar mig och jag älskar att vi älskar varandra!

Det, är kärlek…

Det gör mig ledsen, arg, besviken, frustrerad, uppgiven..

Sparat under: Förhållandet, Jaget, Jakten på det perfekta livet — Enigma @ 11:42

När jag vaknar på morgnarna brukar jag allt som oftast säga till mig själv att ”det här kommer bli en fantastisk dag”. Detta enbart för att försöka överföra positiv energi till mig själv trots att jag allra helst skulle vilja lägga ner huvudet på kudden och fortsätta sova.
Den här morgonen gjorde jag inte som jag brukar, istället steg jag upp och hoppade i duschen för att sedan äta min frukost.. ensam. Jo för det var där det började gå fel. Istället för att äta en mysig frukost tillsammans med kärleken så åt jag den själv, framför tv:n. Varför?
Han steg inte upp, min väckarklocka ringde flera gånger under morgonen, ett telefonsamtal klockan 9 borde ha fått honom att inse att det var dags att kliva upp, speciellt då jag sekunden efter att jag lade på klev ur sängen. Men inte det, han låg kvar, och där låg han till klockan blev 11 och jag bestämde mig för att slå igång datorn. Hade jag inte gjort det så kan jag garantera att han ännu legat kvar.

Varför väckte jag honom inte?
För att jag önskar att han någon gång kunde ta ansvaret själv, ställa en klocka eller åtminstone engagera sig då min klocka ringer. Stiga upp trots att sömnen grusar ögonen. Men det gör han inte och det gör mig mer och mer frustrerad och mer och mer irriterad och ledsen och besviken för varje gång. Det känns som det inte är tillräckligt viktigt.

Nu, om 20 minuter, hade jag tänkt att jag skulle befinna mig på en affär som öppnar just då. Kommer jag hinna dit?! Nej inte det, för nu äter han ”frukost” och det tar sin tid.
Jag må låta som en gnällkärring men till saken hör att det händer var och varannan dag och han anser alltid att det är jag eller barnet som ska väcka honom. Att han inte har något ansvar i det själv. Och jag tycker det är fel, speciellt då vi är en familj och detta inte är något hotell. Jag förstår faktiskt inte varför det är såhär och jag har ingen aning om vad jag ska göra, annat än att jag snart inte orkar mer.

Uppgiven, ledsen, besviken.. bryr han sig?! Nej, han blir bara arg och förbannad på att jag säger hur jag känner.

12 juni 2009

Just idag

Och vad hände med sommar, sol och värme?! Den kommer väl, eller?
Barnet har sommarlov, sommartårta ska ätas, besök väntar, katterna leker som aldrig förr. Kanske är det just det som är sommar. Vackert väder är bara en bonus som man önskar kom varje dag :)

Fast egentligen är jag en sådan där människa som tycker regniga sommardagar kan vara helt underbara. Varför? Jo men det är ju då man ”får” sitta inne, mysa ner sig under en filt, dricka en kopp varmt te, se en film eller spela spel. Sådan där kvalitativ mystid som gör att man älskar så mycket mer.

Är jag lycklig nu?! Jo, det är jag absolut. Lyckligare kan man nog inte vara tror jag. Det känns som jag har allt som jag behöver och det om något fyller mig med glädje, sommarvärme och kärlek som svämmar över.
Jag är lycklig nu!

11 juni 2009

Kanske just nu är det bra

Tre genomförda, två kvar…
Ungefär så kan jag sammanfatta kvällens sysselsättningar som gått från att dammsuga till att byta sängkläder till att diska undan. Vilket innebär att jag nu kan påbörja tårtan, hade vi haft den efterlängtade videokameran så kan jag nästan lova att undertecknad hade spelat in en ”in the making of…” medan jag gjorde denna tårta. Men tyvärr :)

Jag känner mig lite sådär smått euforisk och samtidigt väldigt tillfreds och lugn. Något har kommit över mig men jag har inte lyckats luska ut vad ännu. Antar att det visar sig med tiden.
Nä, tänk om denna tårta faktiskt skulle påbörjas nu, det skulle innebära att jag inom snar framtid kan ställa mig i duschen och sedan faktiskt flyga ner mellan renbäddade lakan och drömma mig till morgondagen. Poetisk ibland, jovisst. :)

Samvaro, frånvaro, närvaro, sinnesro…

Toksnabb jag

Jag skulle skriva. Men så kom jag på att jag måste göra middag. Så det jag skulle skriva får vänta.
Dagens ytlighetsgrej: Jag köpte ett ”mini-kit” av Cliniques hudvårdsserie (3-step) idag. Underbart. Dessutom slank en mascara med i köpet också, måste ju förnya sig någon gång. Nästa gång blir det dock en Clinique-mascara. :)

Nu middag.
Sen dammsuga sovrummet och byta sängkläder.
Senare göra tårta till imorgon.

09 juni 2009

Gaaaaah….

Jag känner mig sådär galet förvirrad, knasig, borta, hemma, väck, trasig och totalt inte-som-jag-brukar-vara-som-mest… Det känner jag just idag, just nu.
Kan ha att göra med att jag slutat snusa, börjat med Onico som ändå sitter under läppen men utan farliga ämnen. Jag tror faktiskt det är en stor anledning till den kalabalik som är jag just idag. Förmodligen svarar det även mot pirret i benen, i kroppen, myrkrypningar som liksom inte ger sig hur mycket jag än stampar i golvet. För stampar gör jag, tro mig, förutom att jag slår på mig själv, klappar sådär som man gör när man ska peppa sig inför något, fast mycket hårdare nu eftersom jag vill få bort ”krypet”.

Jag tror kanske att galenskapen även har att göra med att jag hamnat i en total ovisshet som även kan kallas ingenting ända fram till den dagen då jag kan skicka in det som saknas, få de sakerna bekräftade och sedan vänta på svaret. Jag DÖR om det blir negativt! Eller nä, men jag gräver förmodligen ner mig en liten stund och sörjer och tycker synd om mig själv. För det får man göra, ibland.

Det kan också ha att göra med att jag bara sitter ner, att det egentligen finns en hel del jag skulle kunna göra men ändå inte gör. Jag är lat, slö, likgiltig (nej det är jag inte alls), och alldeles för trött! Dessutom skulle jag vilja åka bort, ha semester, åka iväg och slappna av. Fast jag vet inte vars, ännu.

Kanske skulle jag må bra av att fara ut och motionera benen, springa tror jag det kallas. Men nä, det är inte riktigt min grej. Jag, mina ben, min hjärna, min kropp och min kondis är inte riktigt i synk med varandra då vi springer (eller motionerar i största allmänhet). Jag tycker att jag ska springa hur långt som helst i hög fart så svetten lackar och kroppen får jobba. Mina ben tycker ungefär som jag förutom att de önskar att jag skulle springa kortare, saktare och med mindre schvung i benen. Min hjärna önskar att vi aldrig skulle fara ut och göra sådana knasiga saker, fast då vi väl kommit ut tycker den att det är ganska skönt. Till en början. Min kropp älskar att röra på sig samtidigt som den önskar att det kunde bli snygga former av att bara ligga i soffan också, för tänka sig att det darrar i kroppen  ganska fort. Så har vi då min kondis, den där kondisen som inte är av ett världsligt slag. Den existerar nämligen inte. Jag har noll, ingen, njet, nada, zero kondis!!! Efter två meter flåsar jag lätt, efter fem låter jag som en uppstoppad noshörning, efter tio meter kan jag till och med överrösta en helikopter med mitt flåsande och efter att ha sprungit fem minuter ligger jag i princip på backen och flåspustar efter luft eftersom mina lungor i princip har gett upp!!!!

Så dålig kondis har jag, det är verkligen sjukt pinsamt, men jag orkar heller aldrig göra något för att förbättra den, vilket man hade kunnat tro att jag skulle göra då jag är medveten om dess obefintliga skick. Till saken hör att jag flera gånger tänkt bättra på den, och jag har börjat bra, men sedan är det som att något drar mig åt andra hållet för jag slutar alltid innan den hunnit förbättras nämnvärt. Detta bör jag väl ändra på, det inser även jag. Problemet är att jag inte riktigt vet hur, ännu!

Imorgon är iallafall en sådan där dag då jag skulle kunna göra ett ryck och träna kondisen, eftersom jag ändå ska till gymet och träna mina armar. Men känner jag mig själv rätt så blir det den sedvanliga tio minuters uppvärmningen på löpbandet men i gångtakt… Så mycket för den peppningen!

Nu ska jag städa, tror jag.. det vill säga om ingenting annat lite roligare attackerar mig på vägen :)

07 juni 2009

Sommar, utan värme men med lycka

Igår:
- Några timmar på dagen spenderades med familjen tittandes på bilar! Barnet var saligt som få och jätteimponerad av hur vi arbetade.
- Middag tillsammans med en underbar vän till oss och dennes barn. Kanon!
- Kubbspel med barnen och vi vuxna.
- Brännboll, återigen med barnen och vi vuxna.
Undertecknad fick upp ögonen för denna ”leksport” och blev alldeles upp över öronen lycklig. Det var fantastiskt roligt och rädslan försvann, den som suttit i sedan barnsben då det var fel och hemskt att missa bollen och bu-ropen haglade över en då man missade eller inte kunde träffa med det runda slagträet. Mer brännboll lär det bli under sommaren!
- En sväng till staden där vi återigen tittade på bilar och sedan åkte till en lekpark med barnen och lekte av oss. Ja vi vuxna lekte också. Sådant hör till! :)

En dag fullspäckad av roliga saker, många skratt och underbart lyckliga barn!

Idag:
- Städning
Hela hemmet behöver fixas till och rensas ut..
- Röstning
Jo, det är dags för det igen, vi ska åka iväg på inlines och cykel och göra vår ”plikt”.

Sommaren är här, även om man inte märker det nämnvärt på vädret. Men vi njuter ändå, av varandra, av ledigheten och av aktiviteter!

02 juni 2009

Skins crawling…

Tre dagar kvar.. nedräkning nu! Har en uppgift kvar att göra, en viktig sådan. Men den sker imorgon och efter det är det färdigt och jag kan slappna av igen. Sommaren kom i helgen, den försvann dock lika fort men familjen hann njuta av varje sekund då den var här. Kinderna fick sin färg, armarna lika så och vi ser sådär härligt friska och solbrända ut.. Åtminstone 2/3 av familjen, undertecknad själv får sällan den färg andra blivit förunnade. Men jag njuter lika fullt ändå.

Placebo spelar i mina högtalare här hemma och jag får smått nostalgiska känslor i mig, de var mitt absoluta favoritband i yngre dagar, är faktiskt fortfarande en stor favorit må jag erkänna. Det är något med deras musik som får mig på bra humör och sätter tankar och känslor i spinn.
Idag är en bra dag, det känns i hela kroppen och jag fullkomligt älskar det!
Något måste tilläggas, såg dem på nyhetsmorgon i en intervju här tidigare. Placebo menar jag. Helt otroligt att se dem där mitt i allt utan att jag ens hade förväntat mig det, kanske är det därför jag spelar dem nu. Förmodligen!

Det är nu jag borde sluta skriva, kliva bort från datorn och sätta igång med röjandet hemma. Kan dock inte förmå mig till det, än. Har kli i fingrarna av skrivlust men ändå vet jag inte riktigt vad som ska komma ut. Formuleringarna blir inte riktigt vad de brukar vara, men jag skriver.
De senaste dagarna har varit tumultartade men bra, mycket har rörts om men det mesta har hunnit landa, bygga bo och stanna där det ska vara.

En tanke slog mig just, lever vi på lånad tid eller äger vi den tid vi har?

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.