Hjälp!

Lika fort som jag kände lyckan och lättnaden att veta vad jag kommer göra efter sommaren kom också tvivlet och rädslan för det som komma skall. Hur ska jag klara det?!

Just nu finns enbart tvivel, rädsla, skräck och en väldig mängd tankar åt negativt håll, jag vet knappt in eller ut. Har ingen aning om vad jag behöver för material, när jag får veta saker, hur jag ska göra, vad jag ska göra osv osv osv. Allt känns som ett enda stort frågetecken och det stör mig

Hoppas det går över och blir bättre…

Det är stort

Äntligen!!

Nu vet jag vad jag ska göra efter sommaren, nu vet jag hur det kommer se ut och jag är SÅ lycklig. Jag lyckades, det gick vägen, jag klarade det! Wow… den känslan är magisk och alldeles alldeles underbar (som askungen skulle säga). Kalas, kanon och kalabalik på samma gång. Det sista i känslorna som sprang runt runt då jag fått veta.

Just nu njuter jag bara.

Glad, kär, galen

Hur lång tid kan försäkringskassan ta på sig att färdigställa ett ärende?!
Jag har verkligen försökt vara positiv, tänka glada snälla tankar och inte bli arg och irriterad. Just nu i den här sekunden fungerar det dock inte. Samtidigt vet jag att det är semestertider och att saker på grund av det tar längre tid än normalt. Men så här pass trodde jag inte på långa vägar..

Nej, skaka av mig det nu.. såja…
Solen skiner, det är lagom varmt, tvätten är på gång, disken ska snart diskas. Det är en bra dag idag. Det bestämde jag alldeles just nu!
För att vara riktigt ärlig så försöker jag bestämma mig för det varje dag som går och hittills har det fungerat, ganska bra iallafall. Allt nytt tar sin tid att anpassa till vardagen, men att ha positiva tankar, gå in med positiv energi och inte ödsla tid på negativa saker har sin charm och det gör allting så mycket lättare.

Positivt just nu:
- Jag är kär!
- Tvätten är snart färdig för upphängning.
- Disken kommer snart vara gjord.
- Solen skiner ute.
- Värmen är lagom varm, lagom kall.
- Min mage är hungrig och vill ha mat, tänk vilken tur att vi har kyl och frys fulla då
- Jag har fullt av tidningar för utdelning hemma med enbart glada nyheter i!!! Det ni

Det finns hur många fler saker som helst men jag tänkte spara det till ett senare tillfälle.

Världen ler mot mig då jag ler mot den.

Att få vara, att bara finnas till

Gah… jag satte mig ned här, tänkte skriva något riktigt bra. Men det liksom försvann innan det hann printas. På sätt och vis inte så konstigt med tanke på att jag varit vaken sedan 02.00, hjärnan/kroppen/jag går på reservtanken just nu och hoppas på att inte falla ihop innan kvällen är kommen. Jag är ganska stolt över mig själv, stolt och liksom glad och uppåt.

Den nya bekantskapen har gjort mig lyckligare, klokare, mer förstående och positiv. Ni anar inte hur skönt det är. Att kunna se saker positivt, att inte gnälla, att vara glad och framåt för att jag vill det själv, inte för att jag måste. Att kunna säga ”jag är fantastisk” utan att sedan säga ”nej usch, jag skojade bara”. Att kunna stå upp, le, vara så in i bängen lycklig så det smittar av sig på andra. Det har den nya bekantskapen gjort för mig och det är vad jag hoppas kunna göra för andra.

Så, med det sagt tänker jag resa mig upp och gå vidare mot dagen som grytt för några timmar sedan men som nu börjar sprida sin värme runt sig.
Sommar

Solen får skina utan mig idag

Mest sökta

besviken kärlek,  alla gör mig vesviken,  gör mig med barn

Ok, så ser det ut på min panel…
När jag dessutom ser att mitt mest lästa inlägg är det här så blir jag nästan orolig. Är det andras olycka, missöde, sorg, skada man vill läsa mest om/dras till att läsa?!
Det känns märkligt på något vis och jag kan inte undgå att fundera över hur det går till. Själv är jag en sådan människa som älskar att läsa inlägg/artiklar/insändare där lyckan skiner igenom, där positivitet är a och o.

Hur som helst, nog om detta nu.
Idag är en sådan där dag då tråkiga saker måste gå före allt annat. Det vill säga, städning står på schemat. Detta trots att solen skiner utanför och värmen sprider sin energi överallt. Hemmet måste få en rensning innan det faller sönder totalt och jag är rätt kvinna på rätt plats att ordna detta. (själv önskar jag dock att någon annan skulle  göra det i mitt ställe, men riktigt så fungerar det inte)
Tänker sätta igång med allting så fort jag bara kan, med andra ord, så fort jag lyft mig från datorn.

Nu…

Tisdag imorgon. Det gör idag till en måndag.

”kvinna gjorde slut besviken”

Så lyder den sökningsmening som oftast använts för att hitta denna blogg. Är inte det fantastiskt roligt så säg. Själv där jag sitter just nu tycker jag det låter helt osannolikt galet. Hur har det gått till?!
Kan inte minnas att jag någonsin skrivit den meningen själv, har säkert använt utdrag ur den däremot

Hur som helst, måndagen går mot sitt slut och så även jag. Trött trött trött. Tror faktiskt inte jag är så mycket annat än trött nu för tiden och det stör mig må jag säga.
Vädret har förresten tydligen bestämt sig för att bli sommar nu iallafall, det är fantastiskt härligt och jag behöver nog inte tillägga att vi njuter av varje sekunds värme och solsken. Det är bäst att passa på medan man har chansen.
Förutom det händer inte mer än vanligt, eller det gör det kanske men det är ingenting jag tänkt skriva om, inte här och inte nu. Just nu tänker jag däremot borsta mina tänder, gå en sista sväng på toaletten och sedan krypa ner i sängen intill kärleken som redan sussar sött precis som barnet.
Imorgon blir förmodligen en sådan där upptagen dag, önskar jag hade tid och ork att åka iväg och göra sådant där som jag velat en tid nu. Men jag tror det får vänta. Tyvärr..

Somligt löser sig fort, annat sker så småningom.

Söndag

Få se nu, söndag igen. Veckorna går undan må jag säga, hinner inte riktigt reflektera över varje dag som passerar så jag känner mig lite off. Midsommar flög förbi, en trevlig dag och kväll med god mat och gott sällskap, sådär som det bör vara med andra ord. Har inte riktigt hunnit allt jag skulle vilja hinna, men å andra sidan är det ingen brådska med det va?!

Solen har faktiskt varit där uppe i himmelen idag, tyvärr ville vinden inte riktigt ge den där sommarvärmen man längtar efter så det var inte så varmt som det såg ut genom fönstrena. Tvivlar dock inte alltför mycket på att värmen kommer komma, den är lite sen bara, det är allt.
Jag borde egentligen resa mig upp nu, som så många gånger förut. Få något gjort, ordna till lite. Det tänker jag göra också, bara inte just nu.

Har en del att stå i vid datorn innan jag lämnar den åt sig själv.
Dock inte just här, så jag avslutar, stänger ner fönstret och fortsätter med det jag ska göra.

Sommarliv

Idag

Måndag igen. En helt vanlig måndag.
Jag borde städa, det kliar i ansiktet av det damm som finns. Problemet är att jag ännu inte fått något städil och det stör mig. Idag skulle jag gå igenom alla garderober också, men ännu har ingenting hänt. Jag har i och för sig diskat, det är plus i kanten eller hur.

Befinner mig i ett halvvakum tror jag, det känns lite så och medvetenheten är inte på topp. Sömnig dygnet runt trots att jag äter det jag ska äta, sover de timmar jag ska sova och faktiskt rör på mig som jag ska också. Okej det sista kanske inte stämde helt, jag hade kunnat röra mig mer, det hade inte varit helt fel. Men som jag skrivit förr, slö, slapp, likgiltig = jag!
Fast ändå inte för jag vill så mycket mer än jag gör. Konstigt det där.

Somliga dagar är nog helt enkelt sådana att inte mycket blir gjort, annat än i tanken. Fast som den ”rebell” jag är tänker jag inte låta det vara så utan trotsar mig själv och sätter igång med garderoberna nu på en gång…
Övertalning av mig själv kallas det, fungerar det?! Kanske

Det är måndag idag…

Det som är trasigt kan lagas

Tänk om man inte kunde prata om saker, reda ut det som är knasigt och diskutera för att finna lösningar. Vilken tur att vi kan det och vilken tur att vi är såpass lika men olika att vi kan förstå varandra, säga förlåt, lösa det trasiga och gå vidare tillsammans mot ett gemensamt mål.

Jag kan inget annat säga än att jag älskar honom, jag älskar att han älskar mig och jag älskar att vi älskar varandra!

Det, är kärlek…

Det gör mig ledsen, arg, besviken, frustrerad, uppgiven..

När jag vaknar på morgnarna brukar jag allt som oftast säga till mig själv att ”det här kommer bli en fantastisk dag”. Detta enbart för att försöka överföra positiv energi till mig själv trots att jag allra helst skulle vilja lägga ner huvudet på kudden och fortsätta sova.
Den här morgonen gjorde jag inte som jag brukar, istället steg jag upp och hoppade i duschen för att sedan äta min frukost.. ensam. Jo för det var där det började gå fel. Istället för att äta en mysig frukost tillsammans med kärleken så åt jag den själv, framför tv:n. Varför?
Han steg inte upp, min väckarklocka ringde flera gånger under morgonen, ett telefonsamtal klockan 9 borde ha fått honom att inse att det var dags att kliva upp, speciellt då jag sekunden efter att jag lade på klev ur sängen. Men inte det, han låg kvar, och där låg han till klockan blev 11 och jag bestämde mig för att slå igång datorn. Hade jag inte gjort det så kan jag garantera att han ännu legat kvar.

Varför väckte jag honom inte?
För att jag önskar att han någon gång kunde ta ansvaret själv, ställa en klocka eller åtminstone engagera sig då min klocka ringer. Stiga upp trots att sömnen grusar ögonen. Men det gör han inte och det gör mig mer och mer frustrerad och mer och mer irriterad och ledsen och besviken för varje gång. Det känns som det inte är tillräckligt viktigt.

Nu, om 20 minuter, hade jag tänkt att jag skulle befinna mig på en affär som öppnar just då. Kommer jag hinna dit?! Nej inte det, för nu äter han ”frukost” och det tar sin tid.
Jag må låta som en gnällkärring men till saken hör att det händer var och varannan dag och han anser alltid att det är jag eller barnet som ska väcka honom. Att han inte har något ansvar i det själv. Och jag tycker det är fel, speciellt då vi är en familj och detta inte är något hotell. Jag förstår faktiskt inte varför det är såhär och jag har ingen aning om vad jag ska göra, annat än att jag snart inte orkar mer.

Uppgiven, ledsen, besviken.. bryr han sig?! Nej, han blir bara arg och förbannad på att jag säger hur jag känner.